Ni vet den där känslan när man känner något speciellt för en person.
Han eller hon liksom har en plats i hjärtat ditt, oavsett. Varför är det så? Antar att det hör livet till. Vare sig vi vill eller inte. Önskar det hade blivit som det borde. Som tur är finns fler chanser. De hoppas man ju alltid på.

When you love someone but it goes to waste
Could it be worse?